Fredag eftermiddag är vi ett gäng arbetskollegor som sitter och fikar. Jag vet att frågan brukar komma, ändå deltar jag på fikan. Det blir tyst en stund. Då.

“Vad ska du göra i helgen?”

Där kom den.

Under många år ogillade jag frågan. Särskilt under perioden när vänner började skaffa familj. Då sker en förändring i vänskapen.

Den som redan är ensam, blir ännu mer ensam.

Frågan går laget runt, så klart. En av de få gånger jag inte gillar involvering. Jag väntar ut skiten (ursäkta ordvalet). Ofta kan samtalet hamna på annat.

Vilken lättnad.

Andra gånger blir det min tur. Svävande svar ges. Jag vill inte säga att jag ska vara ensam i helg.

Känslan som ensamhet frammanar är för stark. Jag känner skam. Skam för att jag ska vara ensam. Själv. Allena. Utan någon annan.

Skammen handlar om överlevnad. Kroppen har snillrika processer som gör att vi ska överleva. Vi behöver tillhöra en grupp, vi behöver söka oss till gruppen.

Därför känner vi skam över ensamhet. På motsvarande sätt frigörs oxytocin vid beröring och ger oss välmående. För att vi ska vilja vara med andra.

Vi behöver överleva. Även i dagens samhälle är ensamhet en orsak till ett kortare liv.

Vad vi kan göra

Vi kan lära oss att hantera känslan av skam kring ensamhet.

Det sägs att spökena försvinner när vi tar fram dem i ljuset. Att våga möta känslan och vara närvarande i den är ett bra första steg. Då kan känslan klinga ut, som de där spökena.

Du kan använda samma metod på fikapausen. Känn känslan du har, när frågan närmar sig. Observera den. Observera obehaget. Kanske berättar du till och med att du ska var ensam. Det är ännu ett sätt att låta spökena försvinna. När vi säger något visar det sig ofta inte vara så farligt som vi trodde.

Många av oss trivs med att vara ensamma och väljer ensamhet. Tänk om fler skulle prata om det, för att normalisera ensamhet och skamkänslan. Det är det ok att vara ensam.

Skam är en känsla. Inte en sanning.

Och du, om ensamheten är ofrivillig – då har du ett val, att göra något åt det. Eller inte. Det är alltid ditt val. Möjligheter finns, även om det kan kännas oöverkomligt. Själv gör jag inget åt det just nu.

Så eftersom det är fredag när jag skriver det här; Vad ska jag göra i helg?

Jag ska vara ensam. Det är både frivilligt och ofrivilligt. Om du undrar.

Vad ska du göra i helg? (Fortsätt ställ frågan, och var nyfiken på svaret.)